Det blir inte bättre om vi aldrig pratar

Idag i skolan fastnade jag med min armbåge mellan elementet och fönsterbrädan och då menar jag verkligen att jag satt fast. Mulki var där och rädda mig ur situationen genom att snabbt dra ut armen. JÄVLAR va ont det gjorde!! Vilket resulterat ett blått känsligt märke där, MMMMMMmm!
Seriöst, hur i helvete lyckas jag med allting?

NU SKA JAG TILL NADJA!!! HERRÅ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0